#

OP 239

Slagfärdig!

Jag är inte riktigt redo att slå. Men jag är heller inte redo att ännu en gång slå ifrån mig. Jag har lessnat. Allt som avviker från en snäv norm tycks anses dåligt. Det blir så extremt tydligt när det kommer till vilka ord som väljs som kraftuttryck och förolämpningar. Sexualitet, psykisk och fysisk funktionsförmåga, kroppskonstitution, förutsättningar och livsval, med mera. Allt som avviker verkar vara dåligt och därför lämpat som invektiv. Jag brister själv på den här punkten emellanåt, och gör mitt bästa för att lära om och göra bättre. Jag vill uppmana andra att göra detsamma. Nästa gång du ska välja ett kraftuttryck eller tillmäle, fundera på vad det säger om din syn på världen och dina medmänniskor. Fundera på vad det säger om dig.

Sänkta Lucia

Vi är i mitten av oktober. Inte ens de största kedjorna har hunnit ut med julpyntet ännu. Det går fortfarande att navigera sig genom ett IKEA-varuhus utan att drabbas av öronmask och svetsblänk. Men internet, det kokar av oro. Rör inte vårt ursvenska luciatåg! Värna, vårda, varna! Om det har jag saker att säga.

Det första, mest uppenbara: kolla gärna avsändaren innan du delar. Vad står avsändaren för mer? Kan det möjligen dölja sig en smula invandrarfientlighet i övriga flödet? Kan det vara så att rädslan för ett hot mot våra svenska traditioner gagnar någon? Kolla efter!

Sen finns det saker att säga om traditioner generellt, hur dynamiska de är, hur de uppstår och hur de förändras över tiden. Där är luciatåg ett sådant briljant skolboksexempel att jag inte kan tillägga mycket mer än att Wikipedia är din vän.

Sedan har vi en liten bit om att det finns människor som vill värna det svenska. Samma människor som ofta säger att de som kommer till Sverige bör anpassa sig till det svenska samhället och anamma svensk tradition tycks gå i taket om ett luciatåg inte består av enbart bleka ansikten. I min tankevärld går inte detta ihop. Alls.

Men huvudsaken då, hotet mot luciatåget? Mig veterligen är det ingen som vill förbjuda luciatåg. Det kanske förekommer, så rätta mig då, men det är inte det jag hittar. Det hot som jag lyckats vaska fram är att många unga är ointresserade av, eller skeptiska till luciatåg som företeelse och därför inte vill delta. Det kan vara allt från att man tycker det är småtöntigt och pinsamt till att man tycker det symboliserar sådant man inte ställer sig bakom, som skönhetsbaserade popularitetstävlingar och religiösa parader. Så hotet består av  att vi fostrat en generation som antingen  inte bryr sig eller bryr sig väldigt mycket. Vilket är värst?

Vad jag tänker är att om traditioner är så viktiga finns det två lösningar. Upprätthålla dem själv. Gå i det luciatåg du vill ska finnas. Eller förmedla till unga vikt och värde av att upprätthålla tradition. Det är något som sker hemma, det förtjänar snarare en närvarande och öppen köksbordsdialog än spretiga upprop på internet.

Så om du upplever luciatåget hotat, vad tänker då du, som individ, som kulturbärare, göra åt det?

...

OP 238