Det är något som skaver. Jag var
tveksam, men snålhet och girigheten vann. Jag köpte tio solcellslampor till
trädgården på Jula. 39 kronor för tio stycken. Jag köpte tio, det blev
billigare styckpris då än att köpa de sju jag behövde. Placerade ut sju av dem
i trädgården. Små eldflugor som glimmar i skymningen. Vackert. Nu två veckor
senare är det bara tre som fortfarande lyser om kvällen. Och jag tänker att vad
kan jag förvänta mig till det priset? Jag är inte förvånad. Men det skaver. Priset
känns inte rimligt. Tillverkning, transport, försäljning, redan där är det
svårt att se hur det går att räkna hem. Och om de nu ger upp efter två veckor,
det blir mycket svinn för lite utdelning. Hur återvinner man en solcellslampa?
Så mycket spill, så mycket slöseri, så dåligt utnyttjande av jordens resurser.
En parentes. En petitess. Men det säger något om hur vi behandlar jorden. Vi,
jag. Jag valde. Det skaver.
Känner igen mig där i ditt tänk, men min fru fortsätter att köpa dom, suck
SvaraRadera