fredag 1 mars 2013

#



Hon: Så du kom i alla fall.
Han: Hade jag något val?
Hon: Min käre vän, välkommen!
Han: Varför lät du skicka efter mig efter all denna tid?
Hon: Du lämnade mig.
Han: Du bad mig.
Hon: Jag kanske ville testa dig.
Han: Du kanske ville bli övergiven.
Hon: Jag kanske vill visa dig vad jag har.
Han: Du vet att jag hade kommit om du bett mig. Jag är ju här nu.
Hon: Jag vill att du ska se vad som är mitt.
Han: Det vet jag från tidningarna.
Hon: Åh, jag menar inte rikedom. Det jag har ryms i min hand, i min röst… Makt! Dom älskar mig.
Han: Dom kanske inte vågar annat.
Hon: Det är större än så, en storhet, ett ljus, dom avundas mig. Dom älskar mig.
Han: Det gjorde jag också en gång.
Hon: Jag vet, och jag föraktade dig för det. Jag var ingen då.
Han: Du hade liv.
Hon: Jag var ingen då.
Han: Du hade själ.
Hon: Den sålde jag till djävulen för en gnista.
Han: Är du någon nu då?
Hon: Jag hade ett ok, en tyngd, redan från början. Ett märke var tatuerat i min panna. Utanförskap.
Han: Det var du själv som gav dig den bördan.
Hon: Främlingskap, att inte kunna komma någon nära.
Han: Du stötte bort dem.
Hon: Jag var ensam.
Han: Jag älskade dig.
Hon: Jag var ingen och du nöjde dig med det. Rester! Jag kunde bara förakta någon som nöjer sig med rester.
Han: Du hade själ.
Hon: Ett billigt pris för en gnista.
Han: Vem är du nu då?
Hon: Dom älskar mig. Jublar bara jag visar mig, hukar sig för min höjda hand.
Han: Men vem är du?
Hon: Läser du då inte tidningarna? Tittar du inte på TV? Se dig omkring!
Han: Jag ser bara saker.
Hon: Jag är makt!
Han: Jag älskade dig.
Hon: Du. Utan ambitioner, utan mål. Bättre än att älskas av en sådan var då att bli övergiven.
Han: Du bad mig lämna dig.
Hon: Du sa att du älskade mig. Hatet efter det sveket blev en drivkraft, tvingade mig framåt.
Han: Du ville bli övergiven.
Hon: Ett dåligt försvar. Men jag borde tacka dig. Här är jag nu idag.
Han: Nej, du finns inte längre till. Du dog för länge sedan.
Hon: Tvärtom! Jag föddes helt nyligen, makten är som ett ständigt dop. Tjära och eld droppar från mig, tända av min gnista. Massans rörelse är jag!
Han: Massan äter dig. Deras rörelse är dess matsmältning. Se dig om, och du ska märka att du redan förlorat din spegelbild.
Hon: Min spegelbild har jag kvar, jag kan se den i varje betraktande öga, i varje ansikte vänt mot podiet.
Han: Men det är fel, det är du som är deras spegelbild. Deras längtan, dess massiva sug, kanaliseras genom dig.
Hon: Jag är makten!
Han: Du är bara en symbol
Hon: Dom älskar mig…
Han: Du är ingen!
Hon: Försvinn! Lämna mig nu!
Han: Jag borde ha lämnat dig för många år sedan, då när du bad mig.
Hon: Gå din väg. Gå!
Han: Jag går nu.
Hon: Redan?
Han: Jag var bjuden hit på te.
Hon: Åh…
Han: Jag sörjer.
Hon: Mjölk eller socker?
Han: Svart.

*68*