Äppelkakan i ugnen.
Rengöringsmedlet i sprayflaskan. Förberedelsedofter. Det var alldeles för länge
sedan. Det ska bli trevligt. En av dessa det här måste vi göra snart igen som
äntligen blir av. Händerna vandrar får föremål till föremål.
Förberedelsehänder. Och dammtrasans mjuka tyg stryker varligt över den
glaserade keramikytan. Små fina sprickor
har mattat glansen, men kattens ögon är fortfarande glittrande svarta. Tittar
på allt och på inget. Som den första gången, på marknaden. Pappas sträva hand i
sin och en fuktskrynklig femkronorssedel i den andra. Sommarmarknad.
Födelsedagspengar. Möjligheter att köpa vad som helst. Att välja. Dofterna som
lockar med kortlivade ljuvligheter. Färger och rörelser. Och så det lilla
bordet med böcker och kort och mellan travarna kattens svarta ögon som såg på
allt detta. Som fångade. Den avslappnat hopringlade men vakna katten som vakat sedan
dess. Som varit med i varje skede, i varje flytt, i varje förändring. Bestått
osentimentala gallringar och känslosamma uppbrott. Som tas från sin hylla för
att dammas inför kvällens återförening. Som numera saknar yttersta spetsen på
ett öra. Då en tragedi men nu väcker minnet ett leende. Katten ställs tillbaka
på sin plats. Äppelkakan är klar att tas ur ugnen. Det är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar