Citronträdet blommar.
Pensionsgåvan, med spahelg och blomsterkvast. Numera ges ingen alkohol, så
delikatesskassen hade inte innehållit något vin. Men han hade själv köpt vin
och druckit det till kexen och osten och fikonmarmeladen. En andra avskedsfest
på kvällen i hemmet. Han hade kunnat be någon komma över, men hade inte velat
dela stunden. Själv sitta och tänka på framtiden och på vem han var utan
arbetet. Det hade blivit som han tänkt, med raska promenader, matresor på
vintern och sommarkurser på folkhögskola. Och ändå inte. Mer ensamhet och
mindre. Fler planer och färre. Under de sex åren hade citronträdet vuxit.
Oregelbundet och tvekande, men vuxit. För två år sedan tappade trädet alla löv,
stor torrt och naket i veckor. Men han fortsatte att vattna, och hoppet bar
knopp. Nya löv sprang ut och sedan blommor. Doften fyller lägenheten och läcker
ut i trapphuset. På tredje våningen finns inga pollinerande insekter, men han
har en liten pensel. Från blomma till blomma gör han deras jobb för hand.
Nynnar hummande, som själv var han en humla. Och blommorna blir frukter.
Riktiga syrliga citroner som mognar klargula i burspråkets sneda ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar