Kickar - Kapitel 1.

 

”Gabriel! Dö inte! Inte på mitt pass!”

Blodet sprutar och jag kommer inte hinna fram. Maktlös kan jag bara se på hur snabbt stapeln sjunker ner mot rött. Naturligtvis dör han. Frustrerat sliter jag av mig headsetet och slänger det på skrivbordet och skjuter bak stolen.

”För helvete Gabriel” morrar jag irriterat. ”Du kan inte bara stasha upp på vapen och skita helt i hälsopack och skyddsvärn!”

Han bara flinar och sjunker djupare ner i soffan. ”Hade du täckt mig hade det gått vägen” säger han kaxigt. Han drar ner headsetet så det ligger om nacken och tar en klunk cola zero.

”Jag är inte din jävla livvakt. Vet du hur många timmar det tagit att spela oss hit och så kommer du och leker Deadpool med hela skiten!”

”Det handlar inte om framgång. Det handlar om tempo. Kickar!”

Kickar. Med Gabriel handlar allt om kickar. Snabba upplevelser, fart och nyheter. Alltid på gång, alltid på väg. Och jag älskar det.

Själv lyssnar jag på ballader och skriver poesi. Dricker O’boy framför YouTube-klipp av makers. Cyklar med hjälm.

Gabriel cyklar inte. Han åker skateboard, och han har aldrig hjälm. Ska vi någon stans tar han tag i min axel och tolkar. Jag trampar och han skrattar och hetsar och vill att jag trampar fortare. Kickar.

Vi borde plugga, prov imorgon, historia. Men vi gör inte det. Vi borde plugga men spelar. Gabriel har lätt för prov, han behöver bara lyssna på lektionerna och titta i boken – saker fastnar i huvudet på honom. Sedan kommer pappa med mackor och fika och det blir inget pluggat. Gabriel bara skrattar. Vad ska jag ens med provet till, det är inte som om någon på ett framtida arbete kommer fråga om jag kan berätta allt om Katarina Jagellonika?

Kickar, det är vad som räknas. Och den kunskap som finns kvar när jag glömt vad jag lärt mig.

Men det är just det, jag vill lära mig att lära mig, vill hitta hur man knäcker koden och presterar när det gäller. Inte för att kunna något om Katarina Jagellonika. Inte ens för att få bra resultat på provet. Utan för att lära mig hur man lär och kunna hur man kan. Men Gabriel förstår inte. För honom är det lätt. Titta, upprepa, släpp. Mot nya kickar! Framåt, alltid framåt. Kickar!

Så jag pluggar när Gabriel gått, läser om gamla kungar och krig och gränser. Läser om en historia som aldrig kommer vara svaret på något annat än provet. Imorgon är det dags. Imorgon sker skrivningen.