Gabriel ringer på dörren men väntar inte på att jag ska öppna innan han kliver in. Så har det alltid varit och det är skönt att vissa saker är på väg tillbaka till det normala. Han rullar in på mitt rum och jag gör en vag gest av hjälplöshet mot den livlösa datorn.
”Marianne har förbjudit mig att gå på DTM.” säger Gabriel och jag blir förskräckt.
”Hur ska det då bli?” frågar jag.
Vi går naturligtvis!” svarar Gabriel med en självklarhet jag inte kan känna. ”Hon behöver ruskas om och jag tänker inte för allt i världen missa deras spelning nu när jag har chansen att se dem live!”
Utan att fråga börjar han lyfta av chassit på datorn och fixa med grafikkortet. Jag biter på naglarna och vankar fram och tillbaka i rummet. Men Gabriel ser självklar ut där han skruvar och pillar och snart andas jag lite lättare.
Gabriel pratar på om Mariannes alla kyrkobesök och böner och vad hon tycker om DTMs musik.
”Jag tror inte ens hon fattar texterna, hon ogillar bara hur det låter och har väl fått för sig att de är djävulsdyrkare eller något,” säger han skrattande.
Han trycker på powerknappen och med enorm lättnad ser jag att datorn faktiskt går igång. Jag andas ut utan att ha vetat att jag inte andats ordentligt på en lång stund. Efter ytterligare några minuters fixande och trixande med olika inställningar är datorn uppgraderad och i full funktion.
”Tack!” säger jag och det känns som att orden är för små för vad jag känner. Jag är så lättad att jag vill krama Gabriel, men nöjer mig med att puffa till honom på axeln.
”Äsch det var ju enkelt,” svarar han, men ser väldigt nöjd ut. ”Du hade också kunnat fixa det om du inte varit så oduglig och om du inte freakat ut när det sket sig.”
Han har kanske rätt, men jag är så tacksam att det är löst att jag känner mig alldeles lätt i kroppen och lite flamsig.
”Sätt dig nu så vi kan spöa dem ordentligt. Jag känner att vi har flyt idag.” Han vinkar mot stolen och konsolen och jag sätter mig ner. Vi kopplar upp oss mot spelrummet där Jenny och Molle redan väntar. Jag känner mig oövervinnerlig och säger några väl valda ord i headsetet. Jenny morrar något ohörbart tillbaka men Gabriel skrattar. Nog åker vi på stryk igen, men vi har blivit bättre. Mer synkade med varandras spelstil men inte lika taktiska som Jenny och Molle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar