”Stenunderkrypare!” Pelle kiknar av skratt. Han har på sig en spindelmannenpyjamas och gröna raggsockor. Håret står rakt upp efter att han tvättat sig.
”Du ser ut som en rävsvansborste.” säger Klara och skrattar hon med. Pappa plockar fram Othello. Pelle gillar inte att spela men han tycker om att se på när Klara spelar mot pappa. Särskilt när hon vinner.
Klara har ett trick. Hon spelar snabbt och använder den andra personens betänketid till att fundera ut sitt nästa drag. Sedan ser hon liksom spelet inne i huvudet så att hon kan planera och ligga i framkant. Då tar det nästan ingen tid alls för Klara att göra sina drag. Pappa vet att hon spelar så men kan ändå bli stressad och glömma att tänka efter så att Klara får hörnen. Sedan är det bara för Klara att plocka hem rad efter rad.
Men hon vinner inte varje gång, och hon vinner inte alltid stort. Hon vet att pappa försöker spela bra. Det är skönt. Klara avskyr när vuxna gör sig till och spelar dåligt bara för att hon ska få vinna. Då känns det inte som en riktig vinst och hon blir mest besviken. Då förlorar hon hellre.
Som när hon spelar med morfar. Han vinner nästan jämt, men han berättar hela tiden hur han tänker och varför han gör ett drag och då förstår Klara spelet bättre och lär sig bli en duktigare spelare. Så vill hon att vuxna ska göra mer, visa och förklara varför istället för att dumma ner sig till en nivå som låter henne vinna.
Ikväll spelar de tre gånger och Klara vinner två. Pelle kan inte riktigt sitta still men hejar på Klara och skrattar när pappa inser att han har förlorat igen. Mamma och Felicia har det bra i stan. De kommer tillbaka om bara några dagar. Pelle saknar mamma och det gör nog Klara och pappa också egentligen. Felicia saknar mest sina nya kompisar i hamnen, men det ska ändå bli skönt att ha henne hemma igen tänker Klara. Alla samlande, alla på plats. Hennes flock.
Men ikväll är det spelkväll och sen tittar de på ett avsnitt av Mandalorian på pappas dator. Ihopkrupna på varsin sida av pappa som luktar gott av dagens matlagning och bullbak. En mätt och nöjd liten hög av familjemedlemmar och raggsockor och yllefiltar. Och när Klara hör att det börjar regna mot stugans fönster är allt nästan helt perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar