Semestern är nästan slut och det råder uppbrottsstämning i stugan. Mamma och pappa packar och förbereder stugan för vintern. Felicia är nästan all sin tid med sina kompisar i hamnen. Pelle är klängig och vill vara med Klara. Det har varit en bra semester, hon vill inte att den ska ta slut. Samtidigt som det ska bli skönt att komma tillbaka till stan och ett eget rum och skolan kommer hon att sakna de långa, fria dagarna och hon känner oro inför avskedet från Toria.
Klara lyckas lämpa över Pelle på pappa och går för att träffa Toria. De sitter på stenen utanför Torias stuga, med axlarna så nära att de nästan nuddar varandra. Deras hår blandas i vinden. ”Kommer jag att träffa dig igen?” frågar Klara till slut.
”Det kommer du.” svarar Toria tvärsäkert.
Men Klara tänker att hon har ställt en stor fråga, om tiden som kommer efter sommaren och deras möten vid havet. Och Toria har valt att svara på en liten fråga, den om imorgon. En slags tröst, och samtidigt någonting sorgligt. De pratar om olika typer av sanning och Toria säger att tröst också är en typ av sanning. Eller lögn.
De turas om att hitta på olika fraser som används som tröst. Det här klarar du, det ordnar sig, det går över, det gör inget, det är inte farligt, det gör inte ont, det var ingen som märkte. De skrattar och pratar väldigt mycket inte om det kommande avskedet. Som en brokig häst tänker Klara.
De sitter tysta en stund och tittar ut över havet. Trösteorden har tagit slut och nu finns det inte så mycket kvar att säga. Tystnaden är ihåligare än den brukar vara i Torias sällskap och Klara blir rastlös. Hon vill gå hem just av den anledningen att hon inte vill skiljas från Toria. En konstig anledning, men att gå hem känns enklare än att förstå den känslan.
Så Klara går tillbaka till stugan och resten av eftermiddagen spelar hon och Pelle spel som föräldrarna redan hade plockat undan för säsongen. Trädgårdsplockepinn, krocket och boccia. Stora spel med tydliga regler och klara vinnare och förlorare. Mest vinner Pelle, för Klaras tankar far som höstlöv i vind. Ikväll ska de äta rent i skåpen och imorgon är det dags att bomma igen stugan och fara tillbaka till stan. I kväll kommer det bli svårt att somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar