Sanningen med Toria - Kapitel 5.

 

Efter middagen diskar pappa och mamma torkar. Felicia har inte kommit hem, men hon har svarat på pappas ping. Klara lovar att vara försiktig och tar med sig Pelle ner till stranden. Sommarkvällen är mild och det är nästan vindstilla. De hoppar på stenarna i strandkanten och letar efter små djur i vattnet. Bygger en stad av sådant de hittar på stranden.  Klara tycker om att ha en lillebror som gör att man kan leka lekar som man egentligen är för stor för och som man samtidigt kan visa saker man kan.

 

Himlen är alldeles mörkblå och vid horisonten där solen har gått ner är den skär och lila och vattnet är blankt och stilla. Det är väldigt vackert och Pelle säger att imorgon ska han rita det. Klara vet att det inte är så lätt, hon har försökt måla himlen förut. Om man ritar den precis som den ser ut brukar den ändå se överdriven ut på ett sätt som den aldrig gör i verkligheten. Det här säger hon inte till Pelle. Han kommer upptäcka det själv, eller så kommer han lyckas där Klara inte gjort det, för han är faktiskt ganska bra på att rita.

 

Klara är inte så bra på att rita, men hon kan annat som Pelle inte kan. Hon är fenomenal på att kasta macka med stenar. Hon visar Pelle hur man väljer en sten som är platt och rund och hur man lägger pekfingret runt kanten på den flata stenen och sätter snurr på den när den kastas. Pelle försöker men tycker det är ganska svårt. Istället utmanar han Klara att kasta svårare. De testar hur många hopp de kan få på en sten innan stenen sjunker, hur små stenar de kan kasta, och hur stora.

 

Klara kan få nästan vilken sten som helst att studsa, och inom kort letar Pelle efter svårare och svårare stenar. En rund, en spetsig, en stor och tung, en liten och skålformad och nästan alla kan Klar få att studsa. Mamma, pappa och Felicia kommer gående ner på stranden och undrar vad de gör. Alla försöker bräcka Klara men hon är bättre. Ikväll är hon oslagbar på att studsa stenarna mot vattenytan.

 

De kommande dagarna är de mycket nere på stranden, alla utom Felicia som ofta cyklar till hamnen. Pelle blir bättre på att kasta macka men tycker fortfarande det är svårt. Han säger att han tycker att det är roligare att göra ett ordentligt plums, och Klara låtsas att hon tror honom.

 

De täljer båtar av bark och drivved och bygger en liten hamn till dem i strandkanten. Låter dem fara med last fram och tillbaka mellan stenarna. Klara får ha kniven när hon vill, men Pelle får bara ha den när mamma eller pappa är i närheten. Ändå är det Klara som skär sig till slut, när hon försöker använda knivspetsen för att borra ett hål till en mast. Såret är inte djupt men blöder en del och Klara blir ganska rädd.

 

Mamma har en förbandskudde i ryggsäcken, och Klara får ett plåster och ett bandage som är i vägen. Hon misstänker att mamma använder mer gasbinda än vad som egentligen behövs för att Klara inte ska tälja mer. Det fungerar naturligtvis inte och ganska snart är bandaget både smutsigt och fuktigt.

När dagarna går umgås de så mycket med varandra att Klara inte hinner med några egna utflykter. När de inte är på stranden är de i stugan och läser och spelar spel eller så åker de på utflykt. Mamma och pappa fixar med stugan och hon är mycket med Pelle nere vid havet. Det är precis så mycket semester som det kan vara och vädret fortsätter att vara så somrigt att de snart kommer kunna bada.