Sanningen med Toria - Kapitel 15.

 

Efter middagen ligger Klara i soffan och tittat på Google Earth. Hon kan se deras stuga och till och med en suddig kontur av mammas gröna bil. Hon kan se klippan där hon först träffade Toria, det känns länge sedan nu. Hon ser vägen ner till havet och strandkanten bort till det hon kallar stenpiren. Men bortom stenpiren får hon inte riktigt bilden av strandlinjen att stämma med hur hon minns det. Hon hittar inga krökar på stranden, ingen vik och ingen stuga där det bor en Toria.

 

Hon är ganska säker på minnet, men samtidigt tänker hon att fotot borde stämma bättre med verkligheten. Det är frustrerande, men hur hon än följer strandlinjen på bilden känns den bara rak och lång och jämn tills den tar slut. Ingenstans kan hon hitta de landmärken hon försökte lägga på minnet. Det är frustrerande men känns samtidigt lite mystiskt på ett spännande sätt. Men kanske är det inga konstigheter, upplösningen på bilden är inte särskilt hög, och Torias hus är ju svårt att upptäcka till och med när man står precis nära det.

 

Hemvägens strandfynd ligger uppradade framför henne på soffbordet. En mjuk skär sten med en urgröpning som passar perfekt för tummen. Vackra snäckor och okända föremål i plast som ser ut att vara fulla med syfte. Pelle har fått de fina slipade blåmusselskärvorna, han ska göra en tavla av dem säger han, limma dem i mönster på en drivvedsplanka.

 

Idag är sista kvällen det är bara de tre. Imorgon eftermiddag kommer mamma och Felicia hem från stan. Pelle och pappa sitter i varsitt hörn och pysslar med sitt. Tillsammans var för sig tänker Klara.

 

Pappa sitter vid sin dator. Hon kan se hur han betraktar henne över kanten på skärmen.

”Känner du dig inte ensam när du är ute?” frågar han.

”Nej jag är inte ensam.” svarar Klara. ”Jag är själv ibland men aldrig ensam.”

Nu hade det kunnat passa. Nu hade hon kunnat berätta om Toria och om frågorna om sanning. Men hon väljer att vara tyst. Hemligheter är inte samma sak som lögner. Hon tittar bara på pappa, ler och tänker att vissa hemligheter är inte dåliga att ha.