Sanningen med Toria - Kapitel 19.

 

När Klara senare kommer fram till Torias ställe har det hunnit bli mulet och regnet hänger i luften. De går in i stugan och Klara kryper upp i sängen, lägger benen i kors och lutar sig mot väggen. Toria tänder fotogenlampan och Klara visar upp sin humörsring.

 

”Vad ska du göra med en sanning om du hittar den?” undrar hon.
”Jag ska bara ha den. Som en prydnad, som ett smycke, som en idé. Men sanning är inget man hittar en gång för alla. Den är lite som din humörsring, eller som havet. Den skiftar och byter färg.”

”Sant är väl sant oavsett humör?” frågar Klara. ”Eller temperatur för den delen.”
”Ja.” svarar Toria. ”Och nej. Sanning förändras som formen på en strand. Den är ungefärlig, men samtidigt växlar den med vädret. Så det beror på hur noga vi tittar. Ju noggrannare vi är med att en sanning skall vara absolut sann, ju närmare vi går den, ju mer kommer den att vara föränderligt över tid. Sanning kan också vara en övertygelse som vi delar, det närmaste vi kommer en verklighet just i våran tid. Som gamla uppslagsverk.”

 

Klara förstår inte alls vad Toria menar med uppslagsverk, de innehåller väl definitioner och beskrivningar av hur världen är? Men Toria är på benen och letar i boktravarna igen. Hittar en hög med uppslagsverk och börjar bläddra i en av böckerna. Det är nordisk familjebok säger hon, en av de populäraste paradverken under nittonhundratalet. Just den här boken är från 1913. Dess pärmar är av ljusbrunt läder med guldskrift och sidorna är tjocka och gula, lite fransiga och tummade i kanterna.

 

Toria slår upp månen och visar Klara ett avsnitt om hur kratrarna på månens yta har varit observerade och kända sedan 1600-talet, och att den rådande uppfattningen är att de är lämningar av vulkaner från innan månen kallnade. Hon visar också ett ställe där det står att månen saknar atmosfär, och att månen och jorden har samma ursprung men att månen, eftersom den är mindre, har svalnat fortare och ligger före jorden i sin utveckling.

 

Allt det här trodde man på, och massor av det här fick man ändra sig om när Neil Armstrong 1969 landade på månen. Bland annat upptäcktes att månen har en egen atmosfär, och kratrarna verkar vara spår av meteoritnedslag.

 

”Det händer hela tiden” förklarar Toria. ”En sanning blir för gammal och byts ut mot en ny som förhoppningsvis är bättre och lite sannare.”

 

”Lite som när Pelle fick lära sig att dinosaurier antagligen hade fjädrar!” säger Klara. ”Först var han jättearg för att de hade fjädrar och nu blir han jättearg när han ser bilder på dinosaurier utan fjädrar.”

Precis så.” säger Toria. ”Och bilden av dinosaurier som jättestora ödlor utan fjädrar är så stark att många kämpar emot och inte vill byta den. Jag tror att det ger skavsår att byta idéer.”