Toria stryker lätt med fingrarna över en bokhög innan hon lyfter ner den på golvet och sätter sig på den frilagda stolen. Klara sätter sig tillrätta i sitt hörn av sängen, låter filten hänga som ett tält över huvudet.
”Vad har du alla böckerna till?” frågar hon Toria.
”Jag letar efter något.”
”Efter vad?”
”Efter sanning.” Torias ögon blänker mörka i det dunkelt upplysta rummet, men leendet glittrar vitt.
”Du letar efter sanningen? Vad betyder det?” frågar Klara.
”Inte sanningen. Bara sanning. En sanning går lika bra som en annan. Sanningen med stort S är alldeles för stor för mig!” Toria skrattar men det finns ett allvar i hennes röst. ”Vad betyder sanning för dig?”
Klara blir tvungen att fundera. Det är mycket Toria säger som låter lätt men som ändå blir svårt att svara på. Det är irriterande och roligt på samma gång. Det känns märkvärdigt och Klara tycker om hur Toria pratar med henne.
”Det är inte konstigt om du vet men ändå inte kan svara.” säger Toria. ”Ibland vet vi saker som vi inte har ord på, och ibland har vi ord på saker som vi inte vet allt om. Ett ords betydelse kan förklaras på så många olika sätt också. Antingen genom andra ord som betyder samma sak, synonymer, eller genom att man bestämmer vad ordet inte är och förklarar det genom sin motsats. Eller genom en beskrivning där man använder andra ord för att försöka ringa in och fånga ordet. Vissa ord är som vilda djur, de finns men är nästan omöjliga att fånga.”
Hon blir plötsligt ivrig och reser sig hastigt, välter en boktrave när hon tar upp en bok långt ner i högen. Hon lutar sig fram mot fotogenlampans ljus och börjar bläddra energiskt.
”Här!” Hon viker upp boken och sätter fingret mot en plats på sidan. ”Lyssna på det här: ’Sanning - yttrande eller tanke som överensstämmer med verkligheten’. Visst är det vackert!”
Klara kan inte låta bli att smittas av Torias entusiasm, men ändå förstår hon inte riktigt vad den andra pratar om. Det gör henne lite osäker, men samtidigt angelägen.
”Kanske är det vackert, men vad betyder det?” Hon lutar sig fram mot Toria och ser att det är en ordbok.
”Det är en definition.” säger Toria livligt. ”Du får reda på vad det ena är genom det andra, genom beskrivningen av ordet. Här säger de att sanning är något som är verkligt, som finns på riktigt!”
”Men då är du ju klar?”Klara ser sig förbryllad runt i rummet. ”Då behöver du ju inte alla de andra böckerna?”
”Aha!” Toria höjer triumferande pekfingret i luften. ”Det är här det blir spännande!” Klara förstår inte vad det är som blir spännande men Toria förklarar att för att förstå ordet sanning enligt boken så måste man vara säker på betydelsen av ordet verklighet. Hon börjar vifta med det höjda pekfingret, som en dirigent, och fortsätter sedan bläddra frenetiskt i boken.
”Här har vi det: ’Verkligheten - sammanfattningen av allt som faktiskt och påtagligt förekommer i världen eller inom visst konkret eller abstrakt område; särskilt i motsats till fantasier eller dylikt.’ Förstår du bättre då?”
”Nej faktiskt inte.” medger Klara. ”Det är så många ord på rad och jag tycker det låter rörigt.”
”Eller hur!” Toria låter oväntat glad över Klaras svar. För att förstå ordet verklighet måste vi kunna en massa andra ord. Definitionen säger att det är en sammanfattning, alltså inte hela bilden, att verkligheten kan vara en bit av världen eller världen i motsats till fantasi!”
Klara känner sig inte direkt klokare och hon känner sig proppfull av tankar som spretar i alla möjliga riktningar. Hon ställer ner sin temugg på bordet och låter blicken vandra runt i rummet för att hitta något som kan vara ett ankare för ordet verklighet.
Blicken söker sig ut genom fönstret. Där är ett nytt mörker nu, inte längre regn men skymning. Klara blir förskräckt, tittar i sin väska och känner hur telefonen vibrerar när hon tar i den.
”Jag har missat två ping från pappa!” utbrister hon. ”De är säkert ruskigt oroliga, jag måste hem!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar