De följande dagarna skiner solen och det har äntligen blivit tillräckligt varmt för att bada. Till och med mamma och Felicia badar lite, även om Felicia också är en del med sina kompisar i hamnen. Felicia pratar en hel del om vad olika personer säger och gör och Klara märker att hon inte orkar hålla reda på vem som är vad. Hon pratar mycket om någon som heter Josse, men Klara förstår inte riktigt vem det är, och ska hon vara riktigt ärlig är hon inte heller jättenyfiken.
En tisdag cyklar pappa och Klara till en lada där det finns en loppmarknad. I ladan är det lite skumt men utanför skiner solen och Klara kan se dammet virvla i solstrimmorna mellan ladans plankor. Där inne är det varmt och det luktar torrt och fuktigt på samma gång, som sågspån och blöta filtar. Det är både spännande och lite äckligt att gå och bläddra bland sakerna i lådor och på hyllor. Pappa provar en hatt som han hittar på en krok. Det är en khakifärgad tropikhjälm och det får Klara att skratta, han ser ut som en upptäcktsresande farbror med den på sig. Särskilt med sina knälånga shorts och strumpor i sina sandaler.
Pappa rotar bland böckerna i en hylla och letar reda på nya deckare till mamma. Alla böckerna i hyllan påminner Klara om böckerna i Torias stuga. Och ändå inte. De flesta böckerna här är romaner och nästan inga faktaböcker, och som Klara minns det var Torias böcker mest uppslagsverk. Hon ska komma ihåg att fråga Toria hur gamla böcker kan svara på nya frågor tänker hon.
Klara river runt i en plastlåda med olika smycken och krimskrams för fem kronor styck. Under några plastarmband och en guldfärgad kedja hittar hon en ring med krusiduller på och en stor glasaktig sten. När hon tar på sig ringen djupnar färgen och blir alldeles turkos. Klara kommer att tänka på Torias ögon, som tycks byta färg och skifta som havet. Pappa kommer fram och undrar vad hon har hittat för något.
”Det är en humörsring!” säger han när Klara håller fram sin hand och visar. ”Sådana hade vi när jag var liten. De sägs byta färg efter vilket humör man är på, välja färg efter sinnesstämning. Men egentligen reagerar den nog bara på kroppstemperatur. Egentligen är det nog fusk.”
Klara bryr sig inte om ifall det är fusk eller inte. Hon bryr sig heller inte om att hon blir lite svart på fingret där hon haft ringen. Hon tycker om den och vill visa den för Toria, så hon bestämmer sig för att köpa den. Hon köper också några glaskulor och pärlplattor till Pelle. Pappa köper böckerna han valt till mamma och en sten som han ska använda i köket. Klara förstår att det har något med bakning att göra, men tycker det är lite konstigt att betala för något som bara är en platt sten.
När de kommit ut ur ladan och ska betala sina saker tar pappa en apelsinläsk som står i en drickaback och köper den också. Klara har aldrig hört talas om läskmärket och det står bara apelsin med stora bokstäver på etiketten. Pappa öppnar med en kapsylöppnare som hänger i ett snöre och de delar på läsken. Dricker den direkt ur glasflaskan. Den är ljummen och känns nästan lite avslagen fast den är nyöppnad, som om den tagit efter alltings gammalhet på loppisen. Ändå är den god på något sätt, eller i alla fall rolig, lite som loppisen själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar