”Jag såg en film.” säger Klara. ”Med en domstol där man skulle säga sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen. Jag tänkte på dig då.”
Toria skrattar igen. Hennes ögon glittrar i grönt och grått och hon stryker en hårslinga från kinden.
”Det är intressant. Men det går ju faktiskt inte. Och det är aldrig någon som säger så som verkligen menar det så.”
”Hur då menar du?”
”Jo men säg att jag frågar vad du gjort sedan vi sågs. Och du svarar att du har varit med Pelle och pappa. Då skulle det vara sanningen. Och det skulle vara inget annat än sanningen. Men skulle det vara hela sanningen?”
”Det skulle det väl?”
frågar Klara.
”För att det skulle vara hela sanningen skulle du behöva berätta allt. Berätta
om när mamma och Felicia åkte, berätta om varje vattensprättloppa och vartenda
Othellodrag. Hela sanningen är lika stor och lika lång som stunden det hände i.
Det är aldrig så man menar med frågan. Man menar att man ska ta fram det
viktigaste och mest betydelsefulla ur sanningen och sammanfatta med det. Men
vad som är viktigt kan vara olika för olika människor eller olika tillfällen.”
”Förklara hur du menar?” säger Klara. Toria håller fram träbiten hon täljt på.
”Den här har ingen mjuk päls och inga vassa klor och tänder. Inga blänkande ögon och den luktar inte björn. Ändå är den tillräckligt mycket björn för att du ska tänka björn, eller hur?”
”Jo” svarar Klara lite trevande. ”Den är en modell av en björn.”
”Precis!” säger Toria. ”En modell. En representation. En björn och ändå inte en björn.”
”Lite som en karta?” undrar Klara.
”Exakt som en karta!” svarar Toria entusiastiskt. Man kan ta bort saker och lägga till saker och det blir ändå en användbar bild av sanningen. Men det är inte hela sanningen, eller hur?”
”Men en karta måste vara sann om den skall vara användbar” säger Klara. ”Annars skulle ju människor gå vilse?”
”Sann men inte fullständig. En modell, en representation, en förenkling. Om den vore hela sanningen skulle kartan vara lika stor och lika detaljerad som verkligheten. Då skulle människor gå vilse i kartan istället och det skulle ju inte vara till någon hjälp!”
Klara skrattar och tar en skorpa till. ”Så man tar bort saker från kartan för att göra den mer hanterlig?”
”Ja, det är en del av sanningen. Men man kan lägga till saker också. Som namn på platser eller hur djup en sjö är, sådant som inte går att se i verkligheten men finns där ändå om man vet om dem. Information som kan behövas för att förstå kartan kan också behövas, som vilken skala kartan är i eller vad olika symboler på kartan betyder.”
”Och hur är det med domstolen? Sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen måste väl gälla där?” Klara känner sig inte lika tvärsäker längre men Toria ser entusiastisk ut.
”Vad det betyder är att man skall säga allt som är viktigt för situationen. Att man åt frostflingor till frukost eller klippte tånaglarna den dagen har ju oftast ingen betydelse för situationen och då behöver det kanske inte nämnas? Eller så spelar det jättestor roll i just den frågan och då behöver det komma fram. Allt beror på situationen.”
”Vem avgör vad som är viktigt då? Vem bestämmer vilken del av sanningen som ska med på kartan?”
”Det” svarar Toria ”är en mycket bra fråga. Men det är en större fråga än vad vi hinner reda i idag. Du får inte bli försenad hem igen om du vill hålla vad du lovat din pappa.”
Klara inser att tiden har gått och att det är dags att gå hem. Hon har hela huvudet fullt med tankar och reser sig motvilligt för att gå.
Klara kommer på något som har kliat i henne.
”Hur vet du vad jag lovat pappa?” frågar hon. Hur vet du saker om mamma och Felicia och Pelle? Om vattensprättlopporna?”
”Jag vet” svarar Toria ”för att du kommer att berätta det för mig. En annan dag”
”Läser du tankar?” undrar Klara.
”Nej. Inte tankar. Jag vet inte något som du tycker är hemligt. Jag vet bara vad du väljer att jag vet.”
Det är ett märkligt svar. Klara tänker att det är ännu en sådan där sak som Toria säger. Som låter lätt men som hon kommer att behöva fundera mer på.
”Ses vi imorgon?” frågar hon.
”Vi ses imorgon.” svarar Toria och Klara börjar gå hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar