Nästa dag är allt som vanligt igen. Både Felicia och mamma tar sovmorgon men när de kliver upp pratar de som vanligt och tycks inte längre vara osams. Båda verkar tycka att de vunnit, men ingen av dem säger ”Vad var det jag sa?”. Klara är lättad, stugan är för liten för dålig stämning.
Mamma och pappa pysslar i trädgården, rensar rabatter och klipper gräs, oljar utemöbler och fixar med stugan. Felicia följer med Klara och Pelle ner på stranden och pratar en massa om personer och händelser som inte betyder någonting för Klara. Men det är skönt att höra henne glad.
De tävlar i att kasta macka. Pelle har blivit bättre och även Felicia är duktig, men ingen av dem kan slå Klaras antal studsar. Det känns skönt att vara bäst på någonting, fast man är i mitten.
Pelle hittar en plastgrej och frågar vad det kan vara för något.
”Det är en sjysmagyl.” säger Klara och kommer med en lång fantasifull berättelse om vad det är och vad den använts till, vem som tappat den och vad som hände då. Alltihop är påhittat, men det blir bra och hon får till och med Felicia att skratta.
”Du borde bli författare” säger Felicia och Klara känner sig stolt. ”Eller politiker.” Men det förslaget förstår inte Klara riktigt, så det struntar hon i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar