När jag berättar för Gabriel om Jenny och hennes mamma sitter han tyst en lång stund. Han gnider sig på benen sådär som han börjat göra när han är fundersam och tänker.
”Jag var verkligen en röv igår, eller hur?” frågar Gabriel till slut.
”Mm.” svarar jag. ”En total knotig plattröv.”
Gabriel skrattar till.
”Vet du, det här är faktiskt en riktig skitvärld ibland.” säger han sedan med mer allvar i rösten.
”Mm.” hummar jag igen. ”Universum bryr sig sannerligen inte ett skit.”
”Nej. Universum bryr sig inte. Men jag tror att jag gör det. Jag ska på allvar försöka skärpa mig nästa gång. Kan det bli en nästa gång tror du?”
Jag vet inte om det kan bli en nästa gång. Men så tänker jag på att jag verkligen gillar Molle och Jenny och att jag tror att Gabriel också skulle göra det om han gav det en chans. Dessutom kommer vi att gå i samma klass igen alla fyra till hösten och det vore ju smidigt om vi inte hatar varandra då.
”Jag ska försöka komma på något.” säger jag men Gabriel slår ifrån sig. Menar att det var han som gjorde fel och då får han själv ta ansvar att rätta till det. Så han lånar min telefon och skriver till Jenny och ber om ursäkt. Hon svarar inte.
Det är Molle som till slut kommer på ett sätt. Han messar och föreslår att vi allihop ska mötas i ett skjutarspel, så att Jenny och Gabriel kan banka skiten ur varandra eftersom det verkar vara vad de i själva verket vill. Jag tycker idén är bra men Gabriel är tveksam.
”Vad händer om jag spelar skjortan av henne då, på vilket sätt skulle det göra saken bättre?”
Jag skrattar. Jag har trots allt spelat mot Jenny och vet vad hon går för.
”Jag tror du har lite väl höga tankar om dig själv!” säger jag. ”Fokusera du på att överleva istället så låter vi Jenny ta ansvar för sig!”
Vi tar varsin konsol och resten av eftermiddagen får vi verkligen kämpa för vår överlevnad. Vi är bättre på attack men strategin brister och vi hamnar i listiga bakhåll. Glåporden och tillmälen haglar och rond efter rond spelar vi tills vi till slut måste erkänna oss besegrade. Samtidigt känns det som om en stor knut har lösts upp och någonting har lättat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar